I huvudet på lilla t

Name:
Location: Södermanland, Sweden

Jag är en vimsmaja fast jag har hjärtat på det rätta stället. Tycker om allt som gör livet värt att leva. Är oftast en glad mamma Har två barn, fast egentligen har jag bara ett. Gubben är min tösen är min sambos. Jag läser på högskolan och har endel år kvar där. Har tänkt att jag ska bli lärare om jag inte ger upp under årens gång. /* I´m absentminded but whith a heart of gold. I love everything that makes life worth while. I´m a happy mother, whith two kids, but acctually only one of them are mine. The litel man are mine and the sweetgirl my blokes. I studie to bee a teacher, but i dont know if I can stand the pressur.*/

Thursday, March 30, 2006

Rädd för sprutor har jag aldrig varit, fast jag fått mina ådror sönderstuckna för att mina ådror inte ligger still.
Dock har Tandläkare varit min stora skräck.
Jag fick börja om med att träna. Tandsköterskan gav mig mutor varje gång som bestod av små klistermärken eller möjligen en ring av plast.
Genombrottet kom när en ny ung tandläkare började. Han var nyutbildad och fick mig att skratta. Dock hade han glasögon men inte stora och hemska utan vanliga glasögon. Den unga tandläkaren talade om innan vad han tänkte göra vid nästa besök och allt gick på räls. Jag öppnade min mun och bet honom inte i fingrarna och jag grät inte en endaste gång och min mamma log.

Åren gick och jag var min tandläkare trogen så länge han var där gick allt bra. Men så kom tandläkarreformen och förstörde min tandläkar glädje. Osäkerheten om att inte veta vem man skulle öppna munnen för och vad som skulle göras tog överhanden och jag slutatde gå till tandläkaren.

När jag blev gravid fick jag gå till en tandsköterska som gnällde på mig: Du har inte varit här på så länge. - nej, jag vet svarade jag. Fanns så mycket att säga men ingen att säga det till. Jag kände ingen tillit till henne, hon var en främlig för mig.

Det tog mig 12år att gå till tandläkaren igen förstår ni? 12 hela år. Jag gick denna gång till en privat tandläkare och berättade att jag inte alls tyckte om att ta korten i munnen. Lukten av den gamla formen av tandläkaremottagning fick mig att kräkas så det var en lättnad att det var nästan luktfritt hos den nya mottagningen. Priset var för mig en smärre chock! Fast i min vildaste fantasi trodde jag att det skulle bli mycket dyrare.

Det skrevs in i min journal att jag är tandläkarrädd/skeptisk vilket kändes bra.
Detta medförde att ALLA på kliniken visste om min rädsla och om jag plötligt reser mig och kliver ur väntrumet så kan de nå mig på mobilen och jag kommer upp igen. Jag bara måste ut och vädra när paniken omfamnar hela mig och luft och mod sipprar ur mig.